lillaundret

I måndags morse kände vi verkligen att nu är det nog. Så vi ringde in till barnkliniken och fick en telefon tid.
När dom väl ringde så berättade jag situationen igen och att vi inte märkt någon större skillnad med Althera - komjölkproteinsallergi ersättningen.
Förutom allt det, så åkte hon på ännu en förkylning i måndags. Jippi..

Iaf.. Vi fick komma in till kliniken och sitta och vänta i flera timmar. Sen fick vi träffa en super bra barnläkare som var jätte gullig mot Juni. Efter massa känn och kläm, 100 frågor osv, blev vi inlagada på barn. Blev lite av en chock faktiskt då jag inte haft en tanka på det. Men han sa att vi behövde lite avlastning, då vi inte har någon släkt här eller någon som kan hjälpa oss..

Väl på barn så blev det provtagning.. Och senare på kvällen kom et in en sköterksa från akuten? Som sa att nästan alla prover såg bra ut. förutom leverprovet. Hon kunde inte riktigt förklara vad det kunde vara, men hon hade pratat med läkaren som sagt att det inte var nått akut. Vi blev iaf livrädda och började tänka det värsta direkt /:
Den natten sov jag själv med Juni, för Joakim fick inte stanna.
Natten var hemsk som vanligt, men vid 2 kom skötersorna in och sa att nu tar dom henne för jag måste få vila en stund.
i ca 2 timmar somnade jag till och från för att vakna av Juni som skriker som en galning. Går upp och sköterskorna är helt chokade och säger att dom aldrig vart med om dethär och att dom inte vet vad dom ska göra. Hon verkade inte ha ont, utan var bara missnöjd.. Dom hade testat allt och turatsom att gå runt med henne, gett alvedon, gått med vagnen, gett mat osv.. Inget funka. Då kan jag säga att jag tappat allt hopp, när inte ens sjuksköterskor som sett det mesta kan göra nått. Vad ska då vi kunna göra?

Natten blev sig lik och på morgonen kom läkaren. Helt underbar. Juni älska henne, och hon var verkligen jätte noggrann. Enligt henne så såg alla prover bra ut och det var inte alls nått fel med lever, utan det var högt på proverna om gallvägarna, men så är det när bebisar är små. Så det var skönt.. Hon kollade igenom Juni och frågade massa massa frågor. Hon sa direkt att det låter precis som komjölkproteins allergi. Och vad folk än säger så ska en bebis som är 5 månader sova bättre på nätterna. Sedan fick vi iaf gå ner till allergisköterskan för pricktest. Det gav ett litet litet utslag på komjölk, så dom skrev att det var positivt.

Till den natten fick Joakim med stanna, men sen kom sköterskorna in och sa att dom tyckte Joakim skulle ta henne och jag skulle sova i ett familjerum våningen under. Var väldigt jobbigt, men det gick :)

På morgonen kom dietisten in och erättade lite om mat och vad vi kommer kunna ge henne om det nu blir att vi ska fortsätta ge henne sån här mat. Sen kom doktorn in igen och sa att vi får åka hem, men vi ska ha telefonkontakt på fredag och nästa vecka. Anledningen till att vi fick åka hem var för att hon nu bajsat 3 dagar på raken :) Så dom tror att magen kommit igång nu av nya maten.

Och se på f*n så fick vi sova i natt! :) Första gången på nästan 3 månader..
Var jätte svårt att lägga henne men sen la jag henne på mage i sin säng och höll händerna på henne, då somna hon direkt :) Och hon har bara velat äta 2 gånger för att sedan somna om direkt :)

Skriver mer sen, måste till tvätten...