2011-11-02
17:40:48
17:40:48
Komjölksproteinallergi?
Efter 2,5 månad och en extremt jobbig helg, stod vi inte längre ut med Junis nattproblem. Så ringde BVC för råd. Som vanligt fick vi höra att det är normailt med dålig sömn vissa dagar och perioder och att vi skulle fortsätta med Minifom och ge magmassage. Men saken är ju den att dethär handlar inte om vissa dagar och en period, det här har vart varje dag/natt sedan 2,5 månad tillbaks. Och det har bara blivit värre och värre.
Jag kommer ihåg när hon hade sin "bra" period. När hon var glad och när hon var en nöjd bebis, när jag tyckte att allt blivit lätt och att hon var en så underbar bebis. (Nu menar jag inte att hon inte är underbar, utan när man kände sig bra som förälder, att hon trivdes med livet) För det är väldigt lätt att känna sig värdelös, att man gör nått fel och att man inte räcker till. Det är otroligt påfrestande när man inte vet vad det är för fel. För nått är fel. Hon är inte glada Juni längre. Hon är alltid trött, gnällig, arg och allmänt missnöjd. Inget duger förutom korta korta stunder då vi kan få ett skratt eller leende.
Under denhär perioden har hon haft 1 dag som hon "blev sig själv igen", tror det var sist jag skrev. Efter en jobbig natt som vanligt så vaknade hon med ett leende och var jätte pratglad. Hon skrattade och tyckte om när vi lekte med henne. Då trodde vi att det skulle vända igen, att den här "tillväxt perioden" som alla säger, började försvinna. Men till kvällen var det samma sak igen, och sedan blev det bara värre igen.
När vi ska söva henne gråter hon, skriker, ålar sig, sparkar och vill verkligen inte. Vad vi än gör. Testar innan hon blir trött, när hon är trött, vi badar henne, går promenad, åker bil, leker osv osv.. När hon väl har somnat efter flera timmar, i babysittern eller i våran famn och vi ska lägga henne i våran säng eller hennes egen så vaknar hon igen och är helt galen.. Sen håller det på så hela natten. Om vi ens får henne att somna. Som inatt så somna hon vid 21. Vaknade vid 23, sen gick det inte att söva henne förns vid 6 imorse, och det var bara en liten stund.
När hon vaknar sparkar hon, drar upp benen och försöker prutta eller bajsa. Men det händer inget...
Så iaf efter vi fått "hjälp" av bvc så ringde vi barnkiniken, även fast bvc sa att dom inte gör någon allergikoll eller så förns efter 6 månader. Vi fick tid direkt och fick träffa en underbar läkare. Han fråga om våran allergihistoria, om vi har torr hur eller eksem. Kände och klämde på Juni, frågade om förlossningen och om hela hennes liv. Vi fick gå ut i 5 min medans han ringde överläkaren, och sa sedan att allt tyder på komjölksallergi. Att såhär extremt på nätter och så missnöjd som hon är, ska inte en 4 månaders bebis vara. TACK! det är ju det jag säger..
Så nu ska vi iaf testa ersättning utan komjölksprotein i 2 veckor, sedan gå tillbaks till vanlig och se skillnaden och om hon får eksem igen. För så är det allergi.
Än sålänge har vi inte märkt någon skillnad, eller vi vågar inte hoppas på det iaf. Natten var hemsk som sagt, men under hela dagen har hon vart nöjd och jätte glad. Hon har till och med kunnat ligga själv på en filt och lekt en lång stund. Så hoppas hoppas! Att natten kan bli lite bättre..
Håll tummarna för oss..
Jag kommer ihåg när hon hade sin "bra" period. När hon var glad och när hon var en nöjd bebis, när jag tyckte att allt blivit lätt och att hon var en så underbar bebis. (Nu menar jag inte att hon inte är underbar, utan när man kände sig bra som förälder, att hon trivdes med livet) För det är väldigt lätt att känna sig värdelös, att man gör nått fel och att man inte räcker till. Det är otroligt påfrestande när man inte vet vad det är för fel. För nått är fel. Hon är inte glada Juni längre. Hon är alltid trött, gnällig, arg och allmänt missnöjd. Inget duger förutom korta korta stunder då vi kan få ett skratt eller leende.
Under denhär perioden har hon haft 1 dag som hon "blev sig själv igen", tror det var sist jag skrev. Efter en jobbig natt som vanligt så vaknade hon med ett leende och var jätte pratglad. Hon skrattade och tyckte om när vi lekte med henne. Då trodde vi att det skulle vända igen, att den här "tillväxt perioden" som alla säger, började försvinna. Men till kvällen var det samma sak igen, och sedan blev det bara värre igen.
När vi ska söva henne gråter hon, skriker, ålar sig, sparkar och vill verkligen inte. Vad vi än gör. Testar innan hon blir trött, när hon är trött, vi badar henne, går promenad, åker bil, leker osv osv.. När hon väl har somnat efter flera timmar, i babysittern eller i våran famn och vi ska lägga henne i våran säng eller hennes egen så vaknar hon igen och är helt galen.. Sen håller det på så hela natten. Om vi ens får henne att somna. Som inatt så somna hon vid 21. Vaknade vid 23, sen gick det inte att söva henne förns vid 6 imorse, och det var bara en liten stund.
När hon vaknar sparkar hon, drar upp benen och försöker prutta eller bajsa. Men det händer inget...
Så iaf efter vi fått "hjälp" av bvc så ringde vi barnkiniken, även fast bvc sa att dom inte gör någon allergikoll eller så förns efter 6 månader. Vi fick tid direkt och fick träffa en underbar läkare. Han fråga om våran allergihistoria, om vi har torr hur eller eksem. Kände och klämde på Juni, frågade om förlossningen och om hela hennes liv. Vi fick gå ut i 5 min medans han ringde överläkaren, och sa sedan att allt tyder på komjölksallergi. Att såhär extremt på nätter och så missnöjd som hon är, ska inte en 4 månaders bebis vara. TACK! det är ju det jag säger..
Så nu ska vi iaf testa ersättning utan komjölksprotein i 2 veckor, sedan gå tillbaks till vanlig och se skillnaden och om hon får eksem igen. För så är det allergi.
Än sålänge har vi inte märkt någon skillnad, eller vi vågar inte hoppas på det iaf. Natten var hemsk som sagt, men under hela dagen har hon vart nöjd och jätte glad. Hon har till och med kunnat ligga själv på en filt och lekt en lång stund. Så hoppas hoppas! Att natten kan bli lite bättre..
Håll tummarna för oss..
jess
Usch vad jobbigt det låter, kan inte föreställa mig men skäms när man tycker det är jobbigt när Milo har en dålig dag. HÅller tummarna för er nu