lillaundret

I morse ringde jag barnkliniken.. Vår läkare som vi hade när vi var på barn var inte där, så kunde inte prata med henne.
Iaf så tyckte dom vi skulle komma in.

Fick träfa en läkare som vi inte träffat förut. Och som jag kände på mig igår, så kunde dom inte göra nått. Satt och pratade en bra stund om allt. Men fick inga svar på våra frågor, utan blev bara mer frustrerad. Förstår att det inte är lätt för dem att "förstå" vår situation, och vad som mer kan göras.. När hon för övrigt mår bra och är glad och pigg.
När vi skulle gå därifrån var jag helt gråtfärdig och allt kändes mer hopplöst än innan. Jag sa iaf att jag ville att vår läkare skulle ringa oss, eftersom hon är mer insatt i situationen. Så på tisdag har vi telefon tid med henne.

Det vi iaf kom fram till är att Juni mår bra, eller allt tyder på det iaf. Läkaren sa att hennes tillväxtkurva är super bra, och det är bättre än alla blodprover och tester. Sen att Juni är så otroligt social och "med" är ett bra friskhetstecken.
Så det var ju en lättnad iaf..

Frågade om Omega 3, eftersom jag läst massa positivt om det, men det var inget hon kunde svara på.
Kiropraktor och akupunktur var inget hon rekomendera och hon trodde inte Juni behöver det. Men det svaret hade jag redan väntat mig.
Sa iaf till Joakim att om det inte blir någon förbättring inom en snar framtid så kontaktar vi en kiropraktor iaf.. Vad har vi att förlora?

Sen fick vi även rådet att säga till bvc att vi vill prata med en kurator. Så att vi får hjälp med våra känslor och hur vi ska göra med oss själva när det blir jobbigt. Så ska ta upp det nästa vecka på 6 månaders kontrollen...