2010-11-03
14:43:20
14:43:20
Mitt nya liv
Här sitter jag, 23 år, gravid i vecka 8, och skriver en blogg om min graviditet.
Jag som inte kunde bli gravid! Eller trodde jag iaf.
Jag som nästan aldrig använt något skydd (dumt, jag vet) och har aldrig blivit gravid. Det gick ju bara inte,
hur mycket jag än försökte räkna ut ägglossning och mens, månad för månad. Det blev nästan som en besatthet. Även när jag träffade min nuvarande, så räknade jag, fast jag inte hade en tanke på att bli gravid. Men jag var så van så jag kom på mig själv att tänka att -nu har jag ägglossning. Och varje gång mensen kom så blev jag besviken. Och blev mer och mer övertygad om att jag aldrig skulle kunna bli gravid.
Men här sitter jag som sagt och är gravid. Jag är totalt överlycklig men fortfarande i chock. Det gick!
Vet faktiskt inte alls orsaken till att jag tillslut blev gravid. Vi som till och med hade beställt tid på Kvinnohälsa för utredning.. Men förhoppningsvis kommer vi aldrig någonsin behöva sätta vår fot där.
Allt började iaf såhär.. Jag räknade och räknade, månad för månad. Men inget hände. Iland undrade sambon vad jag höll på med när jag flera gånger i veckan satt och kollade i kalendern i mobilen. I början kunde jag ju inte säga vad jag höll på med, utan kom på någon dålig förklaring. Men sen en dag så började vi prata om det, att vi verkligen ville ha barn ihop. Även fast vi inte varit tillsammans så länge. Det bara kändes rätt för oss båda. Men vi sa om ungefär 1 år kanske. Då skulle vi börja försöka. Men vi slutade aldrig prata om det. Utan det blev att vi båda började prata om när jag hade ägglossning, och när mensen förhoppningsvis inte skulle kJomma.
Kommer inte riktigt ihåg hur vi kom in på dethär med utredning, men det var nog en dag när vi började prata om vems "fel" det kan vara. Och vad vi skulle göra om det inte gick. Så dagen efter ringde vi och fick en ca 2 månader efter. Jag fick min mens ungefär samtidigt, och bestämde mig att jag inte skulle försöka tänka så mycket på när jag skulle ha ägglossning. För nu hade vi ju fått en tid, och vi skulle få hjälp.
Ungefär samtidigt började jag äta vitaminer med folsyra. Jag hade läst någon vecka innan att om man äter vissa vitaminer så har man större chans att bli gravid. Så både jag och sambon började äta vitaminer varje dag och omega 3 åt vi sedan tidigare.
Ett problem till jag hade var att jag rökte. Jag visste att de skulle dra upp det, att det sänker fertiliteten. Så jag bestämde mig för att sluta innan vi gick dit. Men det tog ett tag.. Men den 25de September åkte vi till en vän för att fira hennes födelsedag. Dagen efter mådde jag fruktansvärt dåligt och kunde inte röka alls. Så tänkte att - dethär är ett bra tillfälle att sluta helt. Jag visste också att just den helgen skulle jag ha ägglossning (jag som skulle sluta räkna) och vi hade missat en dag att ha sex. Så jag var övertygad om att det var kört, igen.
Följade 3 dagar rökte jag nog 3-4 cigg totalt, men bestämde sedan att det var nog. Så sedan 29de September har jag varit rökfri. Och det känns underbart. Och det som känns ännu bättre är att ca 2 veckor senare fick jag ett plus :)
Som sagt trodde jag att det var kört den här månaden med, dagarna gick och jag visste ungefär när mensen skulle komma. Men har alltid haft oregelbunden så visste inte exakt vilken dag. Jag hade ett gravtest hemma som legat i ett tag, men tänkte att eftersom dethär var sista gången jag skulle ha mens innan utredningen började så tänkte jag att jag testar en sista gång. Jag testade dag 28 (min menscykel brukar ligga på 31-32 dagar) och det visade inget. Lika besviken som vanligt, men försökte tänka positivt att vi snart skulle få hjälp..
Dagarna gick och ingen mens kom. Jag började få ont i brösten som vanligt innan mens, men när dag 31 hade gått och brösten blev större och gjorde mer ont än vanligt började jag fundera. Dag 32 skulle jag upp och jobba, men när jag vaknade kände jag mig väldigt sjuk. Så stannade hemma. Men senare på dagen kände jag mig som vanligt igen och bestämde mig för att gå till jobbet dagen efter.
Väl på jobbet, hade jag fortfarande inte fått någon mens. Och av någon konstig anledning bestämde jag mig för att gå och köpa ett gravtest på lunchen. Gick och tänkte på det i flera timmar, och kunde verkligen inte få det ur huvudet.
På lunchen, sprang jag nästan till apoteket. Hade sånt adrenalin i kroppen, och fattade inte varför.
Sedan sprang jag till toaletten, läste igenom anvisningarna och gjorde testet, jag skulle precis, som vanligt lägga ifrån mig testet på handfatet när jag kikade till och det blev genast 2 streck! Jag fick en så värmande känsla genom hela kroppen så jag trodde jag skulle skrika rakt ut. Tårarna började rinna och jag kom på mig själv att stå och le med hela ansiktet. Jag tror jag läste igenom anvisningarna 10 ggr innan jag började fatta. Det var ett positivt gravtest. Men kunde det verkligen vara sant?
Såg precis att jag skrivit otroligt mycket. Vill inte att det ska bli för tråkigt, så skriver mer senare i ett nytt inlägg.