lillaundret

Jag har extrema moder känslor redan. Stackars ungen sen.

Har i stort sätt inte haft så mycket molande värk i livmodern. Har haft lite stickningar lite då och då. Och någon sammansdrganing när sambon tagit på mig ;P

Men igår fick jag rätt ont. Eller ont och ont kan jag väl inte påstå, men det kändes. Hade jeans på mig, och satt framåt lutad vid datorn en bra stund. Sen när jag ställde mig upp så började det värka, så jag fick lägga mig ner. Vart rejält rädd.. men det gick över. Senare på kvällen när jag skulle sova hade jag känningar igen. Men vet inte om det var magen eller livmodern. Höll i sig ett bra tag iaf. Men gjorde inte ont, utan kändes mer som lite lite växtvärk. Sen i morse hade jag lite likadant men höll bara i sig en liten liten stund. Och nu hade jag lite stickningar på sidorna, typ äggstockarna.

Man nojjar upp sig så extremt. Hade jag inte vart gravid så hade jag säkert inte ens känt de här känningarna. Men nu springer man på toa stup i kvarten för att kolla så det inte blöder. (och för att jag måste kissa flera gånger i timmen)

Jag älskar redan våran bebis. Hur sjukt det än låter. Trodde aldrig jag kunde känna såhär.

Jag är så rädd att något kommer hända, under graviditeten och under förlossningen, eller han/hon är sjuk.

Jag är rädd varje dag över att jag råkat utsätta bebisen för något som gjort/gör att det blir något fel.

Usch vilken deprimerande blogg detta är. Måste snart börja skriva lite bättre och roligare saker :)

Längtar tills ul om 1,5 vecka. då är vi i vecka 13 och ser allt bra ut, så kan vi börja slappna av.

såhär bra kan man se bebis i vecka 13 :)

Åkte till vårdcentralen i måndags. Har haft så otroligt ont  till och från i njurarna sedan jag blev gravid. Så ville kolla upp. Blev ett stick i fingret och ett urinprov, men det visade inget. Så jag skulle avvakta.

Annars är allt bra. Trött, ont i brösten och mår illa som vanligt. Men nu har man börjat vant sig :)

På tisdag är det dags för inskrivning. Blir massa blodprover och så, ska bli spännande.

Såhär blev resultatet :

Din BMI (ej gravid) är: 18,78 (underviktig)

Din rekommenderade vikt vid slutet av graviditeten är: 67,9 - 71,2 kg

En lämplig vikt för dig i vecka 9 är: 54,6 - 54,9 kg

Jag tror jag fått urinvägs infektion, och det är tydligen inte alls bra när man har bebis i magen så fick gå upp och lämna urin prov direkt.

Saken var ju den att jag kissat ungefär 3-4 ggr i timman sedan ett dygn tillbaks så kanske blev ett felaktigt prov. Snabbtestet visade lite höjt av något, så hon skickade vidare för odling. Så får svar i slutet av veckan.

Har blivit riktigt jobbigt med kissandet. Jag har iofs alltid vart så att jag får gå upp på natten och kissa. Men nu vaknar jag av att det känns som jag håller på att kissa på mig flera gånger. Skit jobbigt.

Läste för ett tag sedan att tandköttet ofta blir mycket känsligare, och det har det verkligen. Just nu har jag sår och svullnad på ett ställe. Hoppas inte det blir på fler, för det gör otroligt ont.

"bara" 2 veckor kvar tills man kan slappna av lite..

---

Så här dags i graviditeten är fostret 3.2 till 4.3 cm och det är enklare att bestämma fostrets vikt eftersom det börja lägga på sig lite hull. Din bebis har vuxit i en otrolig hastighet de senaste veckorna och nu väger den 5 gram och är stor som ett litet plommon, men på din mage syns ännu inte så mycket.

 

Denna veckan är något av en milstolpe i fostrets utveckling. I den tionde veckan är alla delar och organ i kroppen anlagda och nu återstår 'bara' för dem att utvecklas och mogna under resten av graviditeten. Fingrar och tår har vuxit isär och svansen har försvunnit. Fostret har redan utvecklas smaklökar och tandanlag. Hjärnan växer med otroliga 250 000 nya neuroner per minut! Hjärtat är fullt utvecklat, men de externa könsorganen syns inte förrän under nästa vecka, även om testiklarna hos pojkar redan producerar testosteron.

 

Eftersom dina hormoner flödar vid den här tiden så kan du märka en rad fysiska och psykiska symptom. Många gravida upplever att de blir lätt upprörda och har kraftiga humörsvängningar. Fysiskt så börjar de flesta öka ordentligt i vikt och en del kan få lätt blödande tandkött och svullen sköldkörtel. I genomsnitt ökar man 13 kg i vikt, men det mesta av den ökningen sker i andra och tredje trimestern.

 

Det är vanligt att man känner sig oattraktiv, otillräcklig och orolig inför framtiden. Det är normalt att ibland uppleva tvekan och att ifrågasätta graviditeten och det som skall komma. Det är en stor händelse i livet att få barn.

Det sista stämmer otroligt mycket faktiskt. Skönt att det är normalt. Sen är det otroligt underbart att ha en sådan sambo som jag har. Hur skit jag än tycker jag ser ut så kollar man alltid på mig med sån mycket kärlek så det känns som jag ska svimma, plus att han säger att jag är vacker. Du är bäst älskling!

---

Senaste dagarna har alla känningar kommit tillbaks. Jag mår illa igen, brösten ömmar och det känns i livmodern. Känns underbart faktiskt :P

Nu kan du lyssna till din bebis hjärtslag i magen! 

Du kan också;
- spela in din ofödda bebis hjärtljud och spara minnen för livet! Använd bara enkelt den medföljande kabeln och anslut din AngelSound till din bandspelare och börja inpelningen. 

Eller varför inte; 
- spela in ditt eget hjärtljud under din graviditet och spela upp det för din bebis, det sägs ju att mammas hjärtslag gör bebisen lugn, trygg och harmonisk.

Genom en större egenkontroll under graviditeten kan man minska onödig oro, som lätt kan uppstå av många olika orsaker.

595 kr på barntrygghet.se

Vi fick världens kallaste doktor, men hon sa iaf att allt såg bra ut och bf är runt den 18 Juni :)

Jag har nog aldrig mått så dåligt och vart så labil som jag varit idag. Usch va hemska timmarna var innan vi fick komma in till doktorn. När vi väl kom in, så var det pang på. Inget små prat, utan det var bara att klä av sig och lägga sig i stolen. Hon kände lite på mig och så var det in med grejen. Hon sa att hon skulle säga till när hon hittade något. Tror det tog ungefär 5-10 sek men det kändes som flera minuter. Jag hann tänka alla möjliga tankar som - är jag verkligen gravid? Fostret kanske är pytte litet för det dog för länge sedan.. osv..

Sen vände hon skärmen mot mig och sa här och peka, sen - här är hjärtat. Och jag frågade direkt om det slog, och det gjorde det. Hon pekade igen för jag fattade inte vart hjärtat var. När jag väl såg det så var det den underbaraste känslan i världen. Jag sa till sambon att kolla, och när han gjorde det så drog hon ur grejen och sa att det var klart. Så han hann aldrig se. Verkligen dåligt av henne. Sedan var det över. Inget mer prat och jag blev mer och mer irriterad. Tror vi var där inne i 5 minuter sammanlagt.

Som sagt, väldigt dåligt av henne. Vi trodde vi skulle få någon bild med oss, att hon skulle mäta bebisen och kolla hjärtfrekvensen. Men inget sådant.

Vi har ett privat ul den 6/12. Vi tänkte boka av det, men vi går nog på det iaf. Så vi får kika lite mer på våran skatt.

8+4

Så igår ringde vi till sjukhuset och sa hur det ligger till så idag ska vi få komma in på ett UL och se hur allt är.

Jag vet inte hur jag kommer reagera om de säger att våran bebis är död. Jag kommer bryta ihop totalt.

Jag önskar vi får uppleva känslan när de säger att de ser ett starkt tickande hjärta och en bebis som rör på sig. Att allt ser normalt ut.  Snälla låt oss uppleva den känslan istället..

Annars så har jag inte känt av graviditeten de senaste 2 dagarna. Bara tröttheten. Känns faktiskt lite otäckt att jag inte känt något. Men tror inte riktigt jag hunnit känna efter.

Sen är det inte bättre att jag drömde jätte hemskt i natt. Drömde att vi var på ultraljud och det visade sig att fostret var jätte litet och hade dött i magen. Så jag har gått runt och mått jätte dåligt hela dagen.

Längtar verkligen tills vi har vårat ultraljud 6/12. Så vi får se att allt är som det ska.

Efter testet visat 2 streck, och jag förstått att det var ett positivt gravtest. Sprang jag ner, men tårar i ögonen, och tog telefonen och ringde en vän. Var naturligt att ringa just den här vänner för hon visste mer än någon annan hur mycket jag ville det här.

När hon svarade grät jag för fullt, och hon förstod inte att det var jag som ringde.  Jag var så ivrig så jag glömde bort att jag ringde från jobbet..

När jag väl samlat mig och kunde berätta vad som hänt, började hon nästan med gråta och blev nästan lika glad som jag.

Men efter en stund så började jag tveka lite. - Är jag verkligen gravid? Testen är ju aldrig 100% säkra. Så jag bestämde mig för att göra ett test till, och höra av mig igen. Grejen var ju bara det. att jag inte hade mer pengar med mig. Och jag ville verkligen göra testet på jobbet, så jag inte behövde vänta flera timmar.

---

Jag kom på att en av mina vänner som arbetar på samma jobb (plus att hon är min granne), skulle börja jobba om en stund. Så ringer till henne, berättar, och frågar om hon kan köpa med ett test till mig. Självklart kunde hon det, men jag skulle inte kunna göra testet förns om 2 timmar. Innan min lunch var slut var jag ju tvungen att ringa min sambo med, så han inte skulle börja undra varför jag inte hörde av mig. Så fort han svarar börjar jag nästan gråta igen, och jag får hålla igen allt vad jag kan. Jag ville ju verkligen inte berätta över telefon, och speciellt inte när jag inte var helt säker. Han märkte ingenting iaf, och när min lunch var slut så försökte jag att inte tänka så mycket på vad som just hänt, utan koncentrera sig på jobbet. Det gick ju inte så bra kan jag säga.

---

Väl efter 2 timmar var det bara att springa till toaletten igen. Gjorde samma sak igen, men med ett nytt märke på testet. Skulle precis lägga ifrån mig testet, när jag fick panik och tänkte - tänkt om jag inte är gravid? Men han knappt tänka det innan 2 streck visades igen :)

Då var det så, jag var gravid!

---

Sen var det ju hur jag skulle berätta för min sambo, min vän som jag ringt tidigare sa att jag måste ge testen i nått paket eller liknande. Och det var en super bra idé, Så han fick se själv. Jag hittade ett fint litet paket på jobbet, sen gick jag in på gravid.se och skrev ut info om i vilken vecka jag var i. Ifall han inte skulle fatta.

Sedan gick jag runt resten av dagen och fantiserade om hur han skulle reagera. Skulle han fatta? Skulle han bli glad eller chockad? Skulle han börja gråta? Eller kanske bli besviken och ångra sig?

Väl hemma efter jobbet, så klev jag in genom dörren och blev genast super nervös. Tänk om han inte skulle vilja ha barnet nu när det är på riktigt. Jag gick in i vardagsrummet där han satt och jag sa att jag hade en sak åt honom, och sa även att jag ville att an skulle säga direkt om han inte ville ha det.

Han fattade ingenting, men satte sig bredvid mig och öppnade paketet. Han tog upp testet, kollade lite snabbt, och sen läste han det jag skrivit ut. Han blev helt tyst men sen började han säga om och om igen - Är det sant? Och sedan kom leendet.

Jag som inte kunde bli gravid! Eller trodde jag iaf.

Jag som nästan aldrig använt något skydd (dumt, jag vet) och har aldrig blivit gravid. Det gick ju bara inte,

hur mycket jag än försökte räkna ut ägglossning och mens, månad för månad. Det blev nästan som en besatthet. Även när jag träffade min nuvarande, så räknade jag, fast jag inte hade en tanke på att bli gravid. Men jag var så van så jag kom på mig själv att tänka att -nu har jag ägglossning. Och varje gång mensen kom så blev jag besviken. Och blev mer och mer övertygad om att jag aldrig skulle kunna bli gravid.

Men här sitter jag som sagt och är gravid. Jag är totalt överlycklig men fortfarande i chock. Det gick!

Vet faktiskt inte alls orsaken till att jag tillslut blev gravid. Vi som till och med hade beställt tid på Kvinnohälsa för utredning.. Men förhoppningsvis kommer vi aldrig någonsin behöva sätta vår fot där.

Allt började iaf såhär.. Jag räknade och räknade, månad för månad. Men inget hände. Iland undrade sambon vad jag höll på med när jag flera gånger i veckan satt och kollade i kalendern i mobilen. I början kunde jag ju inte säga vad jag höll på med, utan kom på någon dålig förklaring. Men sen en dag så började vi prata om det, att vi verkligen ville ha barn ihop. Även fast vi inte varit tillsammans så länge. Det bara kändes rätt för oss båda. Men vi sa om ungefär 1 år kanske. Då skulle vi börja försöka. Men vi slutade aldrig prata om det. Utan det blev att vi båda började prata om när jag hade ägglossning, och när mensen förhoppningsvis inte skulle kJomma.

Kommer inte riktigt ihåg hur vi kom in på dethär med utredning, men det var nog en dag när vi började prata om vems "fel" det kan vara. Och vad vi skulle göra om det inte gick. Så dagen efter ringde vi och fick en ca 2 månader efter. Jag fick min mens ungefär samtidigt, och bestämde mig att jag inte skulle försöka tänka så mycket på när jag skulle ha ägglossning. För nu hade vi ju fått en tid, och vi skulle få hjälp.

Ungefär samtidigt började jag äta vitaminer med folsyra. Jag hade läst någon vecka innan att om man äter vissa vitaminer så har man större chans att bli gravid. Så både jag och sambon började äta vitaminer varje dag och omega 3 åt vi sedan tidigare.

---

Ett problem till jag hade var att jag rökte. Jag visste att de skulle dra upp det, att det sänker fertiliteten. Så jag bestämde mig för att sluta innan vi gick dit. Men det tog ett tag.. Men den 25de September åkte vi till en vän för att fira hennes födelsedag. Dagen efter mådde jag fruktansvärt dåligt och kunde inte röka alls. Så tänkte att  - dethär är ett bra tillfälle att sluta helt. Jag visste också att just den helgen skulle jag ha ägglossning (jag som skulle sluta räkna) och vi hade missat en dag att ha sex. Så jag var övertygad om att det var kört, igen.

Följade 3 dagar rökte jag nog 3-4 cigg totalt, men bestämde sedan att det var nog. Så sedan 29de September har jag varit rökfri. Och det känns underbart. Och det som känns ännu bättre är att ca 2 veckor senare fick jag ett plus :)

---

Som sagt trodde jag att det var kört den här månaden med, dagarna gick och jag visste ungefär när mensen skulle komma. Men har alltid haft oregelbunden så visste inte exakt vilken dag. Jag hade ett gravtest hemma som legat i ett tag, men tänkte att eftersom dethär var sista gången jag skulle ha mens innan utredningen började så tänkte jag att jag testar en sista gång. Jag testade dag 28 (min menscykel brukar ligga på 31-32 dagar) och det visade inget. Lika besviken som vanligt, men försökte tänka positivt att vi snart skulle få hjälp..

Dagarna gick och ingen mens kom. Jag började få ont i brösten som vanligt innan mens, men när dag 31 hade gått och brösten blev större och gjorde mer ont än vanligt började jag fundera. Dag 32 skulle jag upp och jobba, men när jag vaknade kände jag mig väldigt sjuk. Så stannade hemma. Men senare på dagen kände jag mig som vanligt igen och bestämde mig för att gå till jobbet dagen efter.

Väl på jobbet, hade jag fortfarande inte fått någon mens. Och av någon konstig anledning bestämde jag mig för att gå och köpa ett gravtest på lunchen. Gick och tänkte på det i flera timmar, och kunde verkligen inte få det ur huvudet.

---

På lunchen, sprang jag nästan till apoteket. Hade sånt adrenalin i kroppen, och fattade inte varför.

Sedan sprang jag till toaletten, läste igenom anvisningarna och gjorde testet, jag skulle precis, som vanligt lägga ifrån mig testet på handfatet när jag kikade till och det blev genast 2 streck! Jag fick en så värmande känsla genom hela kroppen så jag trodde jag skulle skrika rakt ut. Tårarna började rinna och jag kom på mig själv att stå och le med hela ansiktet. Jag tror jag läste igenom anvisningarna 10 ggr innan jag började fatta. Det var ett positivt gravtest. Men kunde det verkligen vara sant?

---

Såg precis att jag skrivit otroligt mycket. Vill inte att det ska bli för tråkigt, så skriver mer senare i ett nytt inlägg.